IT och media i förskolan

Tänk att man kan bli så irriterad, trött och matt av en dator eller två….Gamla datorer med Moviemaker, kontra moderna digitala videokameror med minneskort… Jag säger bara: Thank god it’s friday!!!

Jaha ja… har äntligen lite tid att sondera terrängen på Internet. Läser vad andra e-utvecklare, IKT/Mediepedagoger skriver och det är intressant läsning!

Nu vill jag också veta – ni som jobbar mot/med/i förskolan med media och IKT – vad pågår i förskolorna, vad ser ni och vad tänker ni om det?

Här kommer ett lååååååååångt inlägg om mediepedagogik i förskolan. Jag är i slutfasen av rapportskrivandet omkring utvärderingen av projektet Mediepedagogik i förskolan steg 2 som vi bedrivit under 2,5 år i Piteå. Följande saker har jag analyserat och diskuterat omkring:

Jag har tittat på hur medie- och IKT-verktygen används i samlingar, vid fri lek, utevistelse och till viss del i andra sammanhang. Då det gäller användandet av media och IKT i samlingar och vid den fria leken kan man tydligt se att det bidrar till måluppfyllelse gentemot förskolans läroplan; kring förskolans värdegrund och uppdrag, normer och värden, utveckling och lärande, barns inflytande och kring samarbetet mellan förskolan och hemmen. Samt även måluppfyllelse gentemot Piteå kommuns lokala strategi för media och IKT. Bland annat då det gäller; lust till lärande, kreativitet och skapande, kommunikation, samarbete och erfarenhetsutbyte, lärande av varandra, den egna självkänslan och fler uttryckssätt.

Min tolkning av resultatet visar att mediepedagogiskt arbete med hjälp av medie- och IKT-vertygen skapar många vinnare; det vill säga barn, pedagoger, föräldrar och även vinst ur ett samhällsperspektiv. Barnen får fler redskap att uttrycka sig med och kan därmed utveckla sin språkkompetens. De tränar sin sociala kompetens i samspel och dialog med sin omgivning och just dialogen är central för alla människors lärande och utveckling. De synliggör sig själva till exempel genom kamerans lins eller via diktafonen och kan på så sätt titta och/eller lyssna på sig själva i ett utifrån perspektiv. Barn och pedagoger kan fånga ögonblick här och nu och sedan förhålla sig till det som skedde där och då. I förskolan tar vi hand om och arbetar pedagogiskt tillsammans med det viktigaste föräldrarna har, det vill säga deras barn. I Lpfö-98 står det bland annat att förskolan ska se till att föräldrarna blir delaktiga i verksamheten och pedagogerna vittnar om en positiv respons från föräldrahåll då de på ett tydligare sätt fått inblick i verksamheten tack vare ett medvetet arbete med medie- och IKT-verktygen. Barn som föds idag föds in i en mer eller mindre digital värld och ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att förskolan hänger med i takt med hur samhället utvecklas.

Sedan mina första arbetsår som IT/mediepedagog har det skett en positiv utveckling från att då främst vara de vuxnas verktyg till att nu gå mot att även vara barnens verktyg – med andra ord helt enligt de styrkdokument som förskolor i Piteå kommun omfattas av.

Jag har även tittat på effekterna och hinder då det gäller mediepedagogiskt arbete i förskolan. Effekterna av pedagogernas lärande är positiva, vilket förhoppningsvis ger följden att de tillsammans med barnen vill fortsätta utforska mediepedagogiska arbetssätt. Att som pedagog komma riktigt nära i förståelse över hur barn uppfattar sin omvärld och att gång på gång upptäcka världen på nya sätt är en ynnest och skapar också förutsättningar för att tillsammans skapa lärmiljöer med många olika uttryckssätt/språk som stimulerar utveckling för barn, pedagoger och förskolan i sig. 

När det gäller barnens lärande är att barnen verkligen har varit kommunikativa sinsemellan och agerat läromästare mellan varandra redan i låg ålder. Många gånger sker små barns lek bredvid varandra, sk bredvidlek. Dessa verktyg kan skapa samlärandeprocesser där barn och vuxna är medskapare i varandras lärande. Att uppleva delaktighet i en lärandesituation tror jag skapar både lust och intresse för sitt eget lärande och för andras lärande

Om man då tittar på de hinder som kan finnas för pedagoger och barn när man tar in media och IKT som verktyg i förskolan, så är det främst tekniska svårigheter, kompetensbrist och tidsbrist som är de största hindrande faktorerna enligt enkäten och intervjuerna, även att barnen oftast är här och nu och har svårt till att relatera bakåt. Då det gäller tidsaspekten så handlar det dels om själva omhändertagandet av det barnen skapat, men också att avsätta tid för pedagogens egen kompetensutveckling. Utvecklingsarbete tar tid och kraft, men innehåller också mycket arbetsglädje. Det kanske kan få ta tid och att man ser det över en längre tidsperiod? Allt ska gå så fort i vårt samhälle idag, så inom förskolan kanske man medvetet ska låta det pedagogiska utvecklingsarbetet ta tid. Ett annat hinder som nämns är kompetensbrist. Som i min tidigare rapport När möjligheterna är i fokus tror jag fortfarande att det är viktigt att känna att man inte alltid måste kunna allt till 100 % innan man vågar omsätta sina och barnens idéer i praktiken tillsammans med barnen. Kanske kan man våga pröva idéer utan att vara säker på att veta allt från början, utan ha en öppen attityd som t ex Dewey beskriver som en förutsättning för reflekterande tänkande, som innebär att man kan ifrågasätta förutfattade meningar om vad som är möjligt och brukligt. Vad händer då? Antagligen tar en massa spännande och lärande utvecklingsprocesser vid!

De förskolor som på ett medvetet sätt jobbat med IKT och media har fått medie- & IKT-kompetenta barn! Vi får hoppas att barnen som lämnar förskolan möts av nyfikna och kompetenta lärare när de börjar i skolan, som fortsätter att utmana och utveckla barnens mediekompetens. För vad händer om det inte sker?

Vad tillför då ljudet, digitala bilden och den rörliga bilden för barn och pedagoger i förskolan? Vilka berättelser blir det? Eller vilka erbjudande om att berätta och förmedla skulle barnen ha haft tillbuds om de inte fått möjlighet att uttrycka sig via ljud, bild och rörlig bild? Med ett mediepedagogiskt förhållningssätt och med IKT- och media som verktyg jobbar man aktivt med elevdemokrati och elevinflytande eller kanske ska jag säga barndemokrati och barninflytande där man har fokus på och intresse för barnens perspektiv. Demokrati är något vi förhoppningsvis lever och bygger med barnen varje dag. Det skapar delaktighet och tillför en unik chans att komma små barn närmare – hur de tänker, samspelar och ser på sin omvärld. Det ger barnen verktyg för att kunna göra sin röst hörd och synliggöra vad som fångar dem, därmed jobbar man med yttrandefrihetsträning och som tidigare nämnt med demokrati även om det på förskolenivå än så länge oftast är i ett mikroperspektiv. Medie- och IKT- verktygen ger dem makt att förmedla sina intryck och uttryck. Det egna mediepedagogiska arbetet gör att barnen växer, både som medieproducenter och som mediekonsumenter och i ett större perspektiv även som medborgare. Någonstans handlar det om att vi vuxna intresserar sig för barnens berättelser, att vi märkvärdig gör deras perspektiv. Det handlar om att aktivt se och lyssna och på allvar intressera oss för barnens motiv. De multimodala medie- och IKT-verktygen kan ses som ett utvidgat erbjudande och linje med det vidgade textbegreppet, som i bästa fall möjliggör att barnens berättande sker på fler sätt än med text och muntligt berättande.

Det är viktigt att pedagoger skapar kreativa och multimodala lärmiljöer och använder sig av olika språk och verktyg för att tillgodose barns behov, lärande processer och möta barnen där de befinner sig och helst en nivå över det för att främja proximala utvecklingszoner enligt Vygotskijs teorier. Detta kräver en medveten och kompetent pedagogik och pedagog med tid för reflektion.

Vygotskijs tankar om att inre processer har föregåtts av yttre aktivitet tillsammans med andra, med stöd av hjälpmedel, i specifika kulturella miljöer där vi övar och prövar det vi ännu inte kan är det intressant att dra paralleller till då det gäller det mediepedagogiska projektet. Det framkommer i resultatet av rapporten att det varit gemensamma läroprocesser med hjälp av medie- och IKT-verktygen i ett försök till multimodal miljö där det funnits utrymme för att öva och pröva tillsammans med en så kallad fiffig kompis – vilket varit andra barn eller vuxna. Vi människor är helt enkelt beroende av varandra för att skapa ny mening och kunskap och helst då i en utforskande och tillåtande miljö med hjälp av olika multimodala verktyg.

I den pedagogiska praktiken i Piteå kommuns förskolor är det på en del förskolor en begränsad multimodalitet. Det är främst en drivning mot den digitala bilden och det tror jag beror på att pedagogerna själva är mest trygga med att använda digitalkameran och att det är det digitala verktyg som är mest vanligt förekommande, men också kopplat till att förskolan av tradition har jobbat med dokumentation i form av bild och text. Sakta men säkert börjar dock även till exempel diktafoner och digitala videokameror göra entré på förskolorna. Vilket är positivt då det ger barnen fler möjligheter att berätta med olika former (modes), enligt ett multimodalt synsätt, utifrån vad de vill förmedla om sin uppfattning av omvärlden. Det är också ett sätt att ge makt åt barnen i deras eget kunskapsskapande, där de kan få syn på sin egen och andras läroprocesser. Sedan har vi pedagoger olika psykologiska och pedagogiska diskurser i våra ryggsäckar som påverkar hur pass multimodal en lärmiljö kan bli och utvecklas till.

Men förändring av förhållningssätt och arbetsätt tar tid och för att åstadkomma en framgångsrik förändring krävs det först att man vågar lämna gamla och invanda mönster. Ta ett steg och börja gå framåt. För att göra det måste först en fot släppa sitt fäste och för ett ögonblick kan man uppleva att det svajar och att man befinner sig i något sorts mellanrum innan rörelsen leder framåt till ny fast mark. Förändringen sker i mellanrummet och det gäller att våga befinna sig där en stund och ta steget från ett förhållningssätt till ett annat för att låta nya tankar födas och implementeras. Det känns dock positivt att många av de deltagande pedagogerna i projektet har haft ett positivt möjlighetsperspektiv i arbetet tillsammans med barnen. De har varit i gemensamma lärandeprocesser där de varit varandras medskapare, så många av pedagogerna som deltagit i projektet har vågat ta det första steget mot förändring. Beroende på rådande mönster i arbetslaget kan utvecklings- och förändringsprocesserna fortsätta eller eventuellt ta ett steg tillbaka till ursprungsläget. Det gäller att våga släppa taget om bryggan och ge sig ut på djupt vatten för att så småningom se land och vinna nya marker.

Etiketter:Mediepedagogik