IT och media i förskolan

Jaha, då var det full syra mot nästa utställning ! Den här gången ska förskolebarns fotografier ställas ut. De är i åldrarna 1 -  6 år. Jag har fått in alla foton, och jag är djupt imponerad! Härliga vinklar och färgstarka motiv! Bl a har en 3-åring tagit ett kort på en svart sko som är hur läcker som helst. Skulle helt klart passa som ett reklamfoto! Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas: BARN KAN!!!!

Det känns viktigt att utställningen får en bra inramning och att barnen känner sig viktiga och speciella. Det är deras fotografier och deras dag som jag hoppas ska leda till spännande dialoger och inspiration för både stora och små!

Etiketter:digital bild

Det blev en mycket lyckad filmfestivalpremiär!!! Barnen kom, såg och segrade! Det var ett bra drag att boka en buss som hämtade upp alla, stämningen på bussen var god berättade min kollega som var bussvärdinna. Och så kom då de fina barnen och minglade runt och drack bubbeldricka. Den lokala tidningen var på plats och dokumenterade det hela. Min guldchef höll ett bra tal direkt till barnen och sedan var det dags för premiären. Det var härligt att höra hur de skrattade i biosalongen. Det känns så bra att allt klaffade och att det faktiskt var 3 skolledare som var på plats.

Den här filmen är bra tycker jag:

http://www.youtube.com/watch?v=N5mLK4V5P30&eurl=http://rorligbild.blogg.se/m_122007.html

Hade ju tänkt klistra in filmen direkt i bloggen, men jag har för trött för att räkna ut hur man gör… Trodde att jag visste, men tydligen inte det….

Så är det då den stora premiärdagen i morgon… !

Barn och pedagoger blir upphämtade med buss och körda fram till kupolbiografen och i bussen får de sina vipbrickor. Väl framme så blir det bubbeldricka & snacks, invigningstal av min chef och sedan var det dags att klippa det röda bandet och så träder vi in i kupolbiografen som i sig är en häftig lokal. Sedan är det premiär för barnens första rörliga bildproduktioner. Jag har checkat filmerna idag på plats, och bildkvalitén är bra, som vanligt är det ljudet som är den svåra biten. Men helhetsupplevelsen i sig tror jag blir bra och spännande. Och efter filmtittandet är det dags för diplomutdelning, och sedan väntar lunch och lekupplevelser. Jag har talat med pedagogerna och förväntningarna är stora både hos stora och små. Jag längtar och jag hoppas att det blir så bra som de förväntat sig. Hoppas att pressen masar sig dit, för det här är en häftig upplevelse och premiär.

Vuxenvärlden får en glimt i hur små barn uppfattar sin omvärld. Någon kanske frågar sig, ska verkligen små barn hålla på med sånt, nog hinner de osv. Min spontana motfråga blir då: Varför inte? Glädjen och utforskandet har varit en stor del i filmarbetet. Alla har något att berätta även små barn. Här får de ett verktyg för att nå ut. Många av pedagogerna vittnar om att många barn som vanligtvis är lite mer tysta, har klivit fram på ett annat sätt.

Jag får skriva mer sedan om hur premiären gick.

Idag har jag suttit och skrivit pressmeddelanden. Utställningarna närmar sig med stormsteg ! Vilka fantasistiska fotografier och söta små filmer som barnen tagit och gjort! Jag blir så himla glad när jag ser dem!

Tänk om fler pedagoger kunde inse vilken skaparkraft som finns i barnen om de bara får tillåtelsen att använda media och IT verktygen, men det har ändå lossnat betydligt på den fronten motför när jag började 2005 som mediepedagog mot förskolan.  Hade gärna lagt ut något fotogarfi & någon film – men nu är det ju barnen som sitter på upphovrätten till sina produktioner. Och föräldrarna har i dagsläget inte gett OK till att publicera på nätet.

Det är intressanta processer som startar när man börjar jobba mediepedagogiskt. Tänk att få ha förmånen att se vilka processer som startar och få följa dem – det kan jag vara lite avundsjuk på – numera följer jag mest processerna på håll i och med att jag inte jobbar i förskolan. Det är ju så otroligt intressant att ställa frågor omkring fotografierna de tar, t ex hur kommer det sig att du tog den här bilden.

När man lär sig ngt nytt oavsett om man är liten eller stor, så finns det ett visst plotterstadium när man leker, experimenterar och lär och ska så få finnas. Så när man lär barn ta kort låt alltid de första uppdragen vara fria – låt dem fota vad de vill. Ni kommer garanterat att få se bilder tagna ur spännande vinklar. Men kom också ihåg att om de får fota fritt kan det verkligen bli vad som helst…! En gång när två pojkar i åldern 4 och 5 år frågade mig om de fick fotografera så visst fick de det. Sedan skulle vi titta på bilderna tillsammans och dialogisera omkring dem. Pojkarna såg lite pillimariska ut. Helt plötsligt kommer det en bild där en av pojkarna har dragit ner byxorna och håller i sin snopp. Lite ställd blev jag allt, men jag fann mig och frågade hur det kom sig att de hade tagit den bilden. Jag kommer just nu inte ihåg vad de svarade, men vi kom i allafall överens om att i fortsättningen skulle kläderna behållas på. Gjorde alltså ingen större affär av det hela, men givetvis informerade jag föräldrarna om vad som skett. Tänk er skräckscenariot om jag inte hade sagt ngt till föräldrarna och lilla “Kalle” berättar för mamma och pappa att han blivit fotograferad med byxorna nere och att det var fröken som sa att det var OK för dem att fota…! Hemska tanke!!!

Det här med plotterstadiet gäller givetvis också när de närmar sig andra medieverktyg, alltid först fria uppdrag, sedan mer riktade.  
 

Etiketter:Utställningar

“Sprang” just på en intressant engelsk blogg av pedagogisk karaktär. Dock kanske inte så förskoleinriktad, men ändå mkt intressant om att blogga i pedagogiska verksamheter:

http://techinschools.blogspot.com/ 

Etiketter:Blogg

Tror ni på sk. hjälpare – alltså personer (kan vara kända och okända) som dyker upp i precis rätt situation med en hjäpande hand?

Idag har jag mött en hjälpare. Var i farten å yrkets vägnar, skulle bl a sätta upp utställningsaffischer för förskoleprojektets räkning. Åkte in till Stadsbiblioteket för att sätta upp 2 affischer på den allmänna anslagtavlan som är i entrén innan biblioteksingången. Jag står där och tittar på anslagstavlan och ser två ställen högst upp att sätta upp dessa affischer på, men konstaterar att jag är alldeles för kort. Funderar på om jag ska gå in på biblioteket för att få låna en stol, då kommer det en tjej i 20-års åldern utifrån gatan och kommer fram till mig och frågar om jag ska sätta upp affischer. Ja, svarar jag, men jag når inte riktigt och skulle precis säga att jag hade tänkt hämta en stol från bibblan, men hinner inte säga det. Då säger tjejen, jag kan hjälpa dig. Hon hoppar upp på ledstången som är nedanför anslagstavlan, och ber mig hålla en hand bakom hennes rygg så att hon inte ska ramla ner, vilket jag förstås gör. Och så sätter hon upp affischerna och under tiden tackar jag för den oväntade hjälpen. Sedan hoppar hon ner på golvet och säger: Det var dagens akrobatiska övningar – hej då! Och så går hon ut igen….

Där står jag kvar och funderar… glömde hon att hon skulle på bibblan, såg hon utifrån gatan att jag såg fundersam ut – men det är ändå en bit in från ytterdörren – och därför kom in och erbjöd sina tjänster? Har hon nyligen sett filmen Pay it forward eller vad den nu heter, som går ut på att göra goda gärningar för andra medmänniskor? Ja, det lär jag ju inte få ngt svar på, men tacksam är jag över denna tjejs handling!! Nu kan många som ska till bibblan se om förskolebarnens utställningar!!!

Etiketter:Off topic

Läste just Bubbles blogg och kopierar in ett par rader från henne för det var så intressant, men först en liten introduktion för att få en förförståelse…

På CMiT där jag jobbar, har vi ett samarbete med DI (Dramatiska Institutet) och har en 5 poängskurs i Rörlig bild och lärande.

Bubbles skriver:

Utbildningsdagen, Rörlig Bild och lärande med Thomas Koppfeldt och Roland Sandell är väldigt intressant. Dessutom har de kopplat kursinnehållet till betyg och bedömning. Deltagarna i kursen är från förskola till gymnasium och bara den spännvidden är intressant. Hur beredda är skolan på att möta de “digitala infödingarna” som redan i förskolan skapat rörlig bild? Vad kommer det att kräva av pedagoger i skolan?
För dessa barn är användandet av IT/media fullkomligt naturligt och självklart verktyg…eller?

Mina tankar omkring det:
Otroligt intressanta och viktiga frågor !!! Finns intresse och kompetens att möta detta hos pedagogerna? Är det ett krav som barnen har rätt att ställa? Jag tycker det. Vi ska bemöta barnen där de befinner sig! Stöd för detta finns även i våra läroplaner och lokala styrdokument. Det är verktyg som små barn växer upp med och i mångt och mycket kan använda, kanske inte alla, men många i allafall. Det är också mycket spännande att koppla det till betyg och bedömning. Nu ger man ju inte betyg i förskolan (tack och lov måste jag få säga!), men ett omdöme ger man ju om barnen i t ex utvecklingssamtalen. Det är intressant även att titta på grupp perspektivet – media och IT som verktyg inbjuder till samarbete och direkt kom kopplingen till Vygotskij… Vi lär i samarbete med andra osv. Det är mycket individualism i samhället idag, men för att kunna fungera i samhället måste man kunna samverka med andra och media och ITverktygen bjuder som sagt var definitivt in till det… Vilken utvikning det blev… !

Etiketter:Media och IT

Fick en bok med posten idag !

Den heter Blöjbarnsteve om hur barn under 3 år upplever och leker med fjärrtroll. 

Det är medieforskning på barn i åldern 1,5 till 3 år som är gjord via videoobservationer. Äntligen lite mer forskning på barn i förskoleålder!

Frågor som forskarna tittat närmare på är:

• När kan barn börja titta på TV?
• Finns det något samband mellan adhd och tidigt tv-tittande?
• Hur inverkar tv-tittande på språkutvecklingen?
• Hämmar TV barns fantasi?
• Gör blöjbarn aktiva val?
• Varför är Teletubbies, Pingu, Molly och Brum så lockande?
• Varför fascineras 2-åringen av grävskopor & stora maskiner?
• Hur skiljer sig TV-mediet från boken för barn i denna ålder?
•  Vilken roll spelar de vuxna runt de tv-tittande barnen?
• Har rörliga bildmedier någon motiverad plats i förskolan?

Margareta Rönnberg är redaktör för boken.

Ett stort tack till dig Margareta som skickade mig boken och tack för att du fick mig att tänka så mycket under de år jag hade dig som handledare på mediepedagogutbildningen !