IT och media i förskolan

Att lära ut är att påverka andras liv för evigt…!

Jag har precis fått en fantastisk liten film i min hand, från Klas Viklund på Svenska Filminstitutet. Han såg en fotoutställning på Krokodil som var under juni månad 2007. En utställning av förskolebarns fotografier i åldrarna 1 – 6 år. Utställningen var ett resultat av  förra omgången av temat Digital bild i temat Mediepedagogik i förskolan steg 2 som jag är projektledare för.

I efterhand tog han kontakt med mig och ville få ta del av några fotografier från utställningen, och fotografier från ngn förskola som inte deltog i projektet men där barnen har fotograferat.

Efter att ha fått OK, från föräldrar, barn och förskolorna så sände jag iväg fotografierna till Klas och nu har han alltså gjort en kort (2.22 min lång) film som handlar om barns perspektiv, där Marc Levengood pratar till bilderna. Fotograferna står med sitt namn i slutet av filmen.

SMÅ BARN KAN !!!!!

Det är en jättefin liten film och jag känner mig som en stolt och glad projektledare idag !

Om ngn i vårt avlånga land blir nyfiken på filmen och vill se den – ta kontakt med Klas Viklund på Svenska filminstitutet.

Etiketter:digital bild, rörlig bild

Helt off topic, då det gäller media och IT i förskolan, men jag är med i bloggstafetten som startas på Pedagogbloggar.

Jag är utmanad att blogga om följande:

När du behöver energi och ork, har du någon hemlig kraftkälla eller handlingsplan att plocka fram då? 

Utan energi och ork… få se då… ja, det händer någon gång då och då. Varför blir man utan energi och ork? Det kan givetvis ha en mängd olika orsaker, men då det är för mycket runt omkring mig som pockar på min uppmärksamhet och jag inte vet var jag ska börja utan bara känner mig stirrig då kan jag tappa all energi – speciellt då det handlar om sådant som är “måste-göra-saker”, som jag inte valt själv.

Då man blir så där orkeslös och utan energi så tror jag att det gäller att ta ett steg tillbaka och som ett steg utanför sig själv. Försöka överblicka situationen och kanske tänka att det är någon annan som är i min situation och vilka råd jag då skulle ge åt den människan? T ex vad är prio nr 1? Vad av allt detta kan du lägga åt sidan ett tag? Vad tror du skulle hända om du prioriterar bort något? Är det någon annan som är beroende av vad du ska göra? Vad är ett bästa kontra ett värsta scenario om du prioriterar bort något? Är det någon som kan hjälpa/avlasta dig med detta? Om detta tankescenario är svårt – finns det ngn runt omkring dig du kan bolla med, som kanske ser det ur ett helt annat perspektiv? Kanske ett möte med ngn som fyller på energi? Det finns alltid ngn klok människa runt om oss, ibland kanske den man minst anar.

Då det mesta i livet känns jobbigt, och det känns som om man inte kommer någon vart… ta en paus (den kan vara kort den kan vara lång). Vad tycker jag är roligt – vad brukar jag må bra av? Vad tyckte jag om att göra som barn? Ofta finns det något där, som vi antagligen roas av även som vuxna om än i modierad form.

Sedan tror jag att det är viktigt att mellan varven sätta guldkorn på vardagen och göra ngt oväntat, roligt, lättsamt, tokigt osv. Vi är så himla förutsägabara trista ibland – i alla fall jag. Fram för lite mer glitter och glamour !! Eller öppna sovrumsföntrena eller kontorsfönstrerna och få in frisk luft, duka fram en god picknick på sängen/kontorsbordet och bara var i det en stund och bjud gärna in andra att vara med! Vi utvecklas ju i möten med andra, och vem vet de samtalen under lätta former kanske ger otroligt mycket energi!

Jag tycker också att man ske ge bort stunder till sig själv – sätta på skön musik, en god kopp te/choklad/vin eller vad man nu tycker om, sätta sig i ngn mysig fåtölj/soffa med favorittidningen/boken – den stunden kan göra så att man är på banan igen. Den viktigaste personen i mitt liv är faktiskt jag själv… så därför är det så otroligt viktigt att lyssna in sig själv och kroppens signaler. För mår jag bra så har jag ju lättare att förmedla måbrakänsla till andra.

Jag tror på att fokusera på möjligheter, istället för på problem. Har man problem, är de till för att lösas! Herregud så klämkäckt det lät !

Många gånger hamnar jag på skogspromenader när jag är orkeslös och lite down. I skogen känner jag att jag blir energipåfylld. Jag fascineras av färgerna och dofterna.

Och så har vi ju då lite andningsövningar… som gör att man får fokus tillbaka och kan koncentrera sig. Här är en:

Nadi Shodana – växelvis andning  Nadi Shodana är en andningsövning som renar kroppens kanaler och tillför energi. Övningen ger lugn och ro till hjärnhalvorna.  Många människor upplever ett större lugn och klarhet, genom att använda Nadi Shodana.  Så här gör man: 

Börja med att snyta näsan och helst ska man ha ett fritt flöde i näsan, dvs. inte vara täppt. Fatta höger hand över näsan och lägg dit tummen på den högra näsvingen och lägg pekfinger och långfinger på pannan. Börja med att blåsa ut gammal luft (energi) ur vänster näsvinge. Andas sedan in i vänster näsvinge. Täpp sedan för vänster näsvinge med ringfingret. Lossa taget med tummen på höger näsvinge och andas ut i höger näsvinge. Andas sedan in i höger näsvinge. Täpp till med tummen och lyft upp ringfingret, släpp ut luften i vänster näsvinge. Och upprepa i motsatt riktning dvs. ta in luft i vänster näsvinge, täpp till. Släpp upp tummen och släpp ut luft osv.

Men summa summarum: Simma lugnt och kom ihåg att andas och njuta av livet – glöm alla måsten mellan varven och var lite busig, säg Ja till dig själv och inte jämt till alla andra!  

Jaha, vad ska jag då utmana nästa kvinna som är med i bloggutmaningen med… Snubblande nära att sno en mening från en av deltagarna i förskoleprojektet som de gjorde minutfilm omkring igår : I ett  parallellt universum pågår detta… Spännande och svindlande tanke…

Men min bloggutmaning blir följande: Vi möter många människor under livets gång, som enligt mig påverkar oss – på gott och ont, utvecklar oss, förvånar osv osv. Jag vill att nästa bloggar om:

Mötets betydelse för oss människor

Idag har jag emot 15 st pedagoger från förskolan som ska lära sig mer om rörlig bild och hur man kan arbeta med det i förskolan.

Har fått ngt förväntansfullt mail, så det känns roligt och som en stor utmaning att ta emot dem idag. Tiden går bara så fort och 3 timmar svischar bara till och så var de förbi. Får jag med att jag vill hinna förmedla, hinner vi med den viktiga dialogen, skapar jag lust och inspiration hos deltagarna?

Det hela ska utmynna i en utställning på offentlig lokal. Hur ställer man ut rörlig bild som barnen har skapat??? Tar mer än gärna emot tips och idéer om kring detta!!!!!!!!!!!!!!!! En tanke som jag har är att det ska kännas lustfyllt och inbjudande att ta del av utställningen.

Etiketter:rörlig bild

Gång efter annan fascineras jag av att små barn kan så mycket numera… Inte kunde jag så mycket när jag var liten som de små idag kan. Helt klart kunde jag ju inte kunna ngt om datorer, för de fanns ju inte för allmänheten när jag var barn. Tror att den första datorn jag kom i kontakt med var i början av 80-talet i ett SO-klassum på högstadiet. Men å andra sidan kanske jag kunde en del som dagens barn inte är så där superhajja på… t ex knyta skonsören (kardborreskor vad var det?) Läsa vill jag inte minnas att jag kunde när jag började skolan. Det är så otroligt många idag som är goda läsare när de börjar åk. 1. Vad beror det på? Mer engagerade föräldrar, att i stort sett alla barn går i förskolan idag där den bokstavliga träningen kommer in naturligt tidigt i barnens liv, att det konsumeras mer media av små barn idag – t ex TV. DVD, TV-spel, datorer osv. Vad tror ni?