IT och media i förskolan

Otroligt så snabbt små barn lär sig…
Tänk om vi hade den inlärningskapaciteten hela livet? Då skulle det vara det vara mer än fullt i hårddisken vill jag lova.
Har i dag fascinerat sett hur snabbt barn förstår hur Photostory fungerar och kan bara konstatera – BARN KAN! Om de bara får chansen att prova och tilliten från oss vuxna – att de faktiskt fixar det. Det visste jag i och för sig redan tidigare – att barn kan, men gång på gång får jag det bevisat för mig.

Vad kan då media och IT  tillföra förskoleverksamheten? Att arbeta med media och IT i förskolan är bland annat att välkomna dialogen/kommunikationen, kreativt och lustfyllt skapande, analysförmågan och att arbeta med stor måluppfyllelse gentemot läroplanen i förskolan.

Första ljudinspelningen

Måste bara dela med mig av hur lustfyllt och kul det kan vara att arbeta med media och IT med förskolebarn.

Det här är den första ljudinspelningen denna tjej gjorde. Hon fick en kort instruktion om hur man gör när man spelar in och sedan gick pedagogen därifrån. Det här är resultatet!

Lyssna och njut!

Tilläggas bör att det var en gammeldags lådbandspelare med P/A, så hennes röst förstärktes via mikrofonen. 

Har lyssnat på Thomas Koppfeldt på förmiddagen som är adjungerad professor i Media, estetik, pedagogik på DI.

Otroligt intressant och hur han svänger sig med det svenska språket!

Vi har bl a pratat om Lacans spegelteori och Vygotskijs sociokulturella teori. Vi blir i möten med andra, alltså vi utvecklas och blir bekräftade när vi möter andra. “Världen inom mig växer i möten med den yttre världen.” Vi blir helt enkelt vi när vi möter andra.

Men vem är jag då när jag är själv? Blir min fundering…

Det lilla barnet är beroende av blicken, att bli bekräftad och speglad. Olika experiment är gjorda på t ex apbebisar som inte blivit bekräftade, utan endast haft en stand-in typ “plastapmamma”, och dessa små bebisar dog så småningom trots mat och dylikt. Det fanns ingen som såg dem eller bekräftade dem. Liknande rapporter har barnmorskor gjort. Allt ser till synes ut att stämma, barnen kommer från fungerande hem, får mat, har kläder osv. men likafullt är det något som inte stämmer med barnen. Olika observationer har sedan visat att barnen inte blir bekräftade med blicken av mamman – barnen har visserligen inte dött, men har varit mer apatiska och inte utvecklats enligt “normala” kurvor. (Vad som nu är normalt och inte normalt är en annan fråga…!)

Hur bekräftar du de små liven du möter dagligdags inom eller utanför ditt yrke?

Verktyg som verkligen kan användas i bekräftande syfte är medieverktygen – att få se och höra sig själv och givetvis bli bekräftade av nära och kära inte minst!

2006 skrev jag en rapport som heter När möjligheterna är i fokus som handlar om mediepedagogiska utvecklingsarbeten i föskolan som kontaktlärare i media och IT bedrev 2005 – 2006. Vad sker då när man arbetar mediepedagogiskt i förskolan?

I rapporten kan man läsa att de mediepedagogiska utvecklingsarbetena stimulerade ett socialt samspel och samarbete mellan barn och vuxna, samt mellan barn och barn.

Vygotskijs tes om att samspel är lärande och utveckling kan man se tydliga spår av. Varje persons unika karaktär gynnas och får värde i dialog med andra – vi blir i möten med andra. Detta stödjer vidare min tanke om att våga ge sig ut på gemensamma läroprocesser och spännande mediepedagogiska resor tillsammans med barnen utan att man själv som pedagog alltid kan allt till hundra procent innan man vågar testa tillsammans med barn och kollegor.

Bekräftelse och tillit till sin egen förmåga är också vinster. När det gäller bekräftelse, anser jag att det är något de allra flesta människor söker. Kan vi bekräfta barnen på ett positivt sätt när de är små gör vi en viktig investering i deras framtid och lägger grunden till en god självkänsla. En god självkänsla är av största vikt för individens förmåga att lära och grunden för en god personlig utveckling. Mediepedagogik i sig är ett bekräftande verktyg som kan användas på ett positivt och kreativt sätt i förskoleverksamheterna.

 Utvecklingsarbetena pekar också på att det vidgade textbegreppet kan tillämpas i förskolan för att stimulera språkutveckling. I begynnelsen var bilden, sedan kom texten. Tittar man på små barns utveckling då det gäller bild- och textspråk kommer bildspråket först. Det lilla barnet tänker i bilder innan det börjar tala. Den första teckningen är en ”bild” av något, några år senare börjar man forma bokstäver. Många av utvecklingsarbetena handlar om hur barn tar bilder med en digitalkamera och hur de sedan har en dialog omkring bilderna som barnen har tagit. Vi ser också att barnen har gått från att under våren 2005 mest vara konsumenter till att själva bli producenter. I och med att barnen får tillgång till att själva producera, blir det lättare att kritiskt lära sig granska och analysera alla budskap de dagligen tar del av.    De mediepedagogiska utvecklingsarbetena visar på en intressant väg som leder till bred uppfyllelse av viktiga mål i Lpfö 98 kring förskolans värdegrund och uppdrag, normer och värden, utveckling och lärande, barns inflytande och kring samarbetet mellan förskolan och hemmen. 

Så vad väntar ni på??? Kör igång med media och IT i förskoleverksamheten! 

Rörlig bild – idag skaffar sig många barn en betydande del av sin kunskap om världen genom tv film och video/DVD. Vi lever i allra högsta grad i en värld där rörliga bilder används för att budskap ska nås ut till olika målgrupper. Film konsumerar man oftast rätt snabbt och oreflekterat. Barn och unga behöver få verktyg för att koda de rörliga bildernas språk och grammatik. Därför är det av stor vikt att de får lära sig att själva hantera rörliga bilder så att de kan förstå och tolka mediet.

Nedan kommer lite orsorterade tankar, tips och idéer om rörlig bild i förskolan. Nyttja det och börja enkelt och under lustfyllda former för att få inspiration och sedan kunna gå vidare och bygga på.

Varför inte börja med ”Var är människorna på TV när TV:n är avstängd, vad gör de då?” ”Vad händer när man vänder upp och ned på TV:n, med t ex en reklamfilm som visar Ekströms nyponsoppa i tallriken?” Sådana utgångsfrågor kan leda till intressanta samtal och öka förståelsen för barns synsätt och agerande och tillsammans kan man reda ut dessa “mysterier”.

Låt barnen rent praktiskt få känna på tekniken – gå vidare med att barnen får testa och leka och får göra sina egna ”filmer” och med hjälp av detta lära sig om manipulation och medvetna val. Barnen behöver hjälp att bearbeta sina upplevelser, men de ska också på ett lustfyllt sätt inspireras till eget skapande. Rörlig bild kan på ett mycket enkelt sätt introduceras för barnen och givetvis även för de vuxna. Koppla in kameran direkt till TV´n så att de ser vad som händer och kan prova på. Det finns hur mycket tips och trix som helst som är lätta och roliga, t ex ”klättra upp för muren” som får barnen att se ut som om de faktiskt klättrar upp för en mur. I Agneta Danielssons bok Arbeta med media i skola och förskola kan man läsa en del om filmtrick och få andra uppslag om hur man kan jobba med rörliga bilder. Filmpraktikan är en pärm som Agnes Larsson och Monica Sällström har gjort, med enkla filmövningar för nybörjare.

Man kan prova animera på ett enkelt sätt, t ex den gående legobiten.  Animerad film med webbkamera är lätt och roligt och man får snabbt en färdig film. Genom att barnen själva får filma med videokamera, spela in ljud, hitta på manus, får barnen kunskaper och erfarenheter, som ger möjlighet till att förstå att de rörliga bilder man ser, inte alls behöver vara på riktigt. På så vis kan man lägga grunden till ett kritiskt seende. Man får barn som inte enbart är konsumenter, utan i lika hög grad är producenter.

Ett annat boktips är Tips och råd för unga filmare av Shulman & Krog som är bra, prisvärd och lätt att sätta sig in i och förstå.

I arbetet med rörlig bild kommer det in många olika skapande moment, t ex, drama, målning, tredimensionellt arbete, ljud och musikskapande, filmning, ev. fotografering m.m.

En annan aspekt av rörlig bild är; varför inte spela in ngn av barnens favoritserie på video och se den tillsammans med dem och stanna bandet och föra samtal om t ex temat God och Ond som alltid mer eller mindre förekommer. ”Hur vet man att han är hjälte/skurk? Finns det kvinnliga hjältar/skurkar? Hur filmar de för att visa att han är stor och stark?” osv.

Musikens betydelse i filmen – hur blir filmen utan musiken, och sen hur upplevs scenen med musik, vad händer om vi tar glad musik till något som är ledsamt osv.? Kanske spela in olika sorters musik på band och sedan får barnen prova olika roller och utstyrslar med och utan musik, filmade i grod- och fågelperspektiv, direkt kopplade till TV:n för att se vad som händer.

Som pedagog tycker jag att det är viktigt att se sådana TV-program som barnen ser – tänka i banor, som hur kan jag nyttja dessa program? Vad är det barnen ser, kan man arbeta om värdegrundsfrågor osv. osv.

Etiketter:rörlig bild

Då var det en ny termin igen då.

Den här terminen kommer projektet Mediepedagogik i förskolan, som jag är projektledare för att fokusera på Rörlig bild och Digitalbild och hur man kan arbeta med det i förskolan.

Någon som har erfarenhet, tips och idéer om hur man kan jobba med rörlig bild och/eller digital bild i förskolan? Dela med er! 

Etiketter:digital bild, rörlig bild